Ormhäxan

I en svart tjärn vid furors rot

Hon stod tjärad och täckt av sot

Giftig sugga, en ettrig mara

Vackraste skugga ur jordens djup

Ormarna knyckte och ormarna grep

Slingrande ur hennes sköte

Som hornkronor, som spindelns ben

Som nattens slingor ur jordens djup hon skrek

Hon ristade mitt kött, hon drack mitt blod

En stekande klinga i hjärtats kött

Jag blivit offrad till henne

Denna giftiga mask som gör allt dött

Ormhäxan – hon drack mitt blod

Ormhäxan – hon vid tjärnen stod

Ormhäxan – täckt av sot

Ormhäxan – vid furors rot

Ett svek nu oväntat fällde mig

Jag föll sargad och livlös

Allt var dött utom en gnista blott

I själen dit uranden livet sått

Ormarna knyckte och ormarna grep

Slingrande ur hennes sköte

Som hornkronor

Som nattens slingor ur jordens djup hon skrek

Mitt blod ner i tjärnen rann

Det svartare än svart då blev

Mitt blod ner i tjärnen rann

Det svartare än svart då blev

I en svart tjärn vid furors rot

Hon stod tjärad och täckt av sot

Giftig sugga, en ettrig mara

Vackraste skugga ur jordens djup

Ormarna knyckte och ormarna grep

Slingrande ur hennes sköte

Som hornkronor, som spindelns ben

Som nattens slingor ur jordens djup hon skrek

Mitt blod ner i tjärnen rann

Det svartare än svart då blev