Under Två Runor

Jag tog mina steg i gyttjans mark

Tusende korpar i mörker sky

Ett träsk med dödens skugga

Där låg min hämndens stund

Inget gift mig dräpa

Inga svekfulla dåd

Spjutet med stjärnors prakt

Trollet med rymdens makt

Jag såg nu en grop, en ström

Tog min vrede och lät mossan svälja

Under fanns en passage, en klyfta

Jag lät den dra mig in

Mot djupets sköte jag for än en gång

In i djupet av urtids minne

Mot gudens djup, mot hämndens stund

Där grep nu klor av skuggors mara

Hon drack mitt blod

Hon stal min makt

I eld så blå

Jag vred mig loss

En urgud som nu skickat mig

Klöste mitt jag, min innersta eld

Då tog jag mitt stjärnors spjut

Med all min kraft jag skar

Y så som det var jag såg.

Urguden och ormars häxa

Genom samma blodiga mun de talt

En ristad under två runor

En hämnd jag ej nu fått

Men orden ej förgått

Jag blev kung med runors makt

Genom hämndens och hatets pakt

Urgudens gåva

Runors makt

Mot månen jag steg

Trolldom född igen