I Förträngda Minnens Sällskap

Det bedövande ljud utav kraftigt regn emot fönstret

Har tonats ned bakom tankarna

Vinternattens mörker som försiktigt smyger sig in

Genom mina neddragna persienner

Känns som en koncentrerad ondska

Ett mörker utav renaste sort

Jag känner hur det tränger sig in i mig

Och dansar galenskapens dans med mitt förstånd

Okända och suddiga minnen skaver

Under mina stängda ögonlock

Tårarna börjar rinna som reaktion till smärtan

Längs med blodådrorna sprids kylan

Utav alla vintrar jag genomlevt

Och gömd bland skuggorna i mitt undermedvetna

Ligger mitt samvete i fosterställning

Och hyperventilerar