Under Bergets Rot

Vid morgonstund jag skådade på bergets rygg

En fåra röd som hjärteblod

Djupt jag såg den falla

In i dunklet av bergets rot

Vid solnedgång jag skåda på bergets rygg

Nu som lågor de dansa

I sommarnatten, barnen av hällens stam

In mot dunklet av bergets rot

Modigt jag klängde vid fårans gap

Snart sänktes jag mot mörkrets sköte

Fornfäders sång

I djupet lät

I minnet fann jag då

En sång jag aldrig sjungit förr

Från mina läppar, från mina bringa den eka

Den sång jag aldrig sjungit förr

Vid morgonstund jag skåda i grottans valv

En skymt av vinterns vita ljus

Då steg jag med hast

Ur dunklet av bergets rot

Vid solnedgång jag skåda på marken kall

Snöns och isens täcke

Då blott en stund jag sjungit

Med folket av bergets rot