Kemisk Kärlek

De mörka åskmoln som omgett mig

Enda sedan jag var en liten grabb

Har nu börjat röra på sig

Himlen öppnar sig och solen tittar fram

Ändå kan jag inte se något ljus

De varma starka strålar som

Solen skickar mot mig silas bort

Av min apatiska hjärna

Jag tänker för mig själv

Du kunde lika gärna varit gubben i månen

Grå och trist kall och död

Nu när jag tänker efter har vi mycket

Gemensamt du och jag

Vi är båda på herrens baksida

Tomt på liv tomt på hopp

Enbart ett livlöst skal som väntar

Väntar på att solen skall förvandlas

Till en stor röd jätte och sluka oss

Tillsammans med Herr Tellus och dess

Oförskämt lyckliga hjärnskadade invånare

Min enda räddning ifrån mitt depraverade

Nersmutsade liv är du Du gör mig lycklig

Att bara få vara i din närhet gör mig

Helt skakig av glädje och kärlek

Jag drar en lina och du förs upp genom

Min näsa och ger mig mening

Du lyser upp det tomrum jag befinner mig i

Och för en stund är jag på riktigt glad

Men bara för att allt sedan ska sköljas bort

Av en mordisk tsunami utan hämningar

Allt ligger öde och min skalle har fått sig

En rejäl smäll Ensam får jag ligga i

Detta inferno Men det är okej älskling

Om nån timme ska du få fylla mitt huvud

Med förhoppningingar om en ljus framtid än en gång

Men just nu måste jag vila